Lön! Pengar!
Alltså. Ni med fast anställning (eller någon heltidsanställning överhuvudtaget) vet fan inte hur bra ni har det.
Vissa dagar känner jag ett desperat behov av att sluta plugga och börja jobba med något okvalificerat låglöneyrke som kommer göra mig utsliten innan jag fyllt fyrtio. Iochförsig så känner jag andra dagar för att bara lägga mig ner och avlida, köpa två katter och en liten hund, klappa en igelkott, skaffa illrosa lösnaglar och/eller äta ihjäl mig på marängswiss (”death by maränggrädde”)…så jag har lärt mig att inte följa de där plötsliga starka impulserna som upstår ibland. Alltså stannar jag i skolan. Men längtan efter en snäll liten lön insatt på kontot varje månad blir ibland plågsamt stark. Min storasyster sammanfattade det så bra via MSN, så jag låter henne ta över här:
