Filmrescension extraordinaire
Oookej. Jag hade faktiskt glömt lite av handlingen i den här filmen. Som t.ex. att Heros blivande man blir så förtvivlad över att han sett henne prata med en annan man genom fönstret att han vägrar gifta sig med henne, avbryter bröllopet genom att vråla att hon är en “ökänd sköka” och en “rutten frukt” och sedan slår ner henne. Och att hennes egen pappa måste hållas tillbaka av sin bror samtidigt som han vrålar “Bort från henne! Låt henne dö!” till Heros kusiner som försöker trösta henne och hjälpa henne upp när hon får någon skum astmaattack av chocken.
Förvisso är ju manus femhundra år gammalt så jag kanske inte ska gnälla. Men det är lite obehagligt att pappan framställs som skäggig mysfarbror tills han plötsligt vill se sin dotter död för att hon kanske inte skulle vara oskuld längre. Sen blir han mysfarbror igen och ingen tycker sämre om honom för det. Och Hero får i slutet äntligen gifta sig, tårögd av lycka, med karln som kallade henne en rutten apelsin och slängde henne tvärs över altaret.
Sammanfattning av handlingen: Fan vad det inte var bättre förr.
