Snömos.
Alltså…visst har jag önskat att vi skulle få snö och när det började snöa i förrgår så blev jag jätteglad, men nu räcker det. Det är helt vitt av virvlande snö utanför fönstren, ser ut som om allt är täckt av tjock dimma, bilarna kryper fram i snigelfart och det blåser ner stora snömoln från taken. Jag är inte van vid sånt här längre! Min inre norrlänning har glömt bort hur riktiga vintrar ska vara och det här känns som något jobbigt kapitel i en ”Lilla huset på prärien”-bok, typ när hela familjen sitter ihopkurade i timmerstugan och lyssnar på snöstormen i fem dagar och måste hacka bort is från vattenhinken och ta in kon i köket för att den inte ska frysa ihjäl.
Fast….i det här fallet är det jag och sambon som sitter ihopkurade i soffan och värmer händerna på varsin laptop. Inte har vi någon ko i köket heller bara två odrägliga katter som knaprar torrfoder… Men för övrigt, så!
Och imorgon bitti ska jag ut och övningsköra. Lär ju sluta med att vi sitter fastkilade i en snöplog eller dylikt. Joråsatte. Blir nog bra det.
Kort uppdatering.
Uuuh. Två veckors fältkurs , en vetenskaplig rapport skriven och jag är relativt utmattad. Tillbringade helgen hemma hos svärföräldrarna och hade det jättetrevligt och ska nu försöka få kroppen att fatta att det är jullov.
Imorse fick jag äntligen ta svininfluensavaccinet så jag passade sedan på att köpa de sista julklapparna och fixa lite bara ifall att jag skulle få feber eller bli förlamad eller nåt under de kommande dagarna.
Det har snöat hela dagen och jag har suttit i vardagsrummet och lyssnat på julsånger medan jag slog in julklappar och försökte låta bli att slå in katterna också. De tyckte tydligen att jag behövde hjälp. Sjukt mysigt och juligt!
Igår knatade jag bort till branstationen och lämnade av en tårta och lite fikabröd till de snälla brandmännen som hjälpte oss att få ner vår kisse. Känns som att jag börjar bli klar med allt som ska göras innan jul, snart är det bara att luta sig tillbaka och invänta julafton. Yay!
Happy birthday to me!
Jahapp. Den här födelsedagen förflöt inte helt enligt planerna…
Igår kväll släppte vi ut katterna som vanligt och sen kom en av dem in…men inte den andra! När klockan började bli mycket så visslade vi på honom och gick ut och letade, men han var spårlöst borta. Natten tillbringade vi i soffan i någon sorts halvdvala och jag var ute och visslade och letade fram till klockan 2. Vi var säkra på att han var påkörd eller mördad av någon katthatande person. Jag sov totalt tre timmar. Ångest ångest.
I morse gick jag ut igen och visslade. Ingen katt. Hem och äta frukost och ut en sväng igen. Gick långt bort och tittade i alla höga träd och visslade som en tokig. Och plötsligt hördes ett litet litet jamande. Följde jamet fram till en enorm tall. Och där satt han. Tio meter upp och extremt upprörd.
Hela dagen har sedan gått åt till att försöka få tag i någon som kunde plocka ner honom, för brandkåren vägrade, trots upprepade samtal (då ligger ändå brandstationen nästan granne med oss!)
Så vem ringer man om brandkåren inte kan hjälpa till? Det visade sig inte vara helt lätt att få tag på trädklättrare på en söndag. Ringde till alla tänkbara instanser och fick till slut tag i en bergsklättrarklubb som eventuellt kunde tänka sig att hjälpa till. Det snöade och regnade och katten skrek oavbrutet. Vi hade inte ätit och knappt sovit, hade konstant panik och stod och grät i regnet eftersom vi är de två blödigaste djurvännerna på den här sidan ekvatorn. Till slut fick vi ett halvt löfte om att en klätterkille skulle komma ut vid halvsjutiden. Kära sambon gick då ut för att kolla om katten satt kvar och kom tillbaka helt utom sig. Tydligen hade kissen börjat yla hjärtskärande och hade drabbats av panik uppe i trädet.
Här får jag totalt psykbryt och ringer upp brandkåren för femte gången och informerade dem om att katten inte skulle överleva ännu en natt i trädet och det skulle inte jag och sambon heller så nu fick de banne mig skicka ut en brandbil eller låna oss en jäkla lång stege. De funderade lite och ringde sedan upp och tyckte ”Okej, vi är där om ett par minuter.” Tre minuter senare var jag och en brandman på väg upp i en korg och lilla katten blev överlycklig när vi kikade upp bland grenarna och han var väldigt ivrig att hoppa ner i famnen på mig.
På totalt fem minuter inklusive restid från brandstationen hade de fått ner kissen. Var det verkligen något jag skulle behöva tjata om hela dagen?
Katten är helt utmattad och virrig och luktar tall och har nu sovit en lång stund i famnen på sin storebror som gör sitt bästa att putsa bort talldoften ur hans päls. Jag och sambon är totalt däckade ochdet känns som om min hjärna har bytts ut mot bomull.
Imorgon ska jag tillbaka till fältstationen. Blir nog bra det.
Tillbaka!
Oj! Det var ett tag sen jag skrev något här. Jag har varit lite upptagen av…livet i största allmänhet. Uppdatering om vad som hänt sen sist:
Jag håller på att ta körkort – go me!
Jag jobbar extra på hotell igen…men ett annat hotell den här gången, utan sliskig pygméchef
Jag blir klar med pluggandet till sommaren och kan då titulera mig arbetslös akademiker. Tjoho!
Våra hyperaktiva pälsbollar har blivit stora, stiliga, hyperaktiva hankatter på 5 respektive 6 kilo som obehindrat kilar runt ute och släpar in diverse presenter i form av mindre djur. Gosbollar.
Ska försöka skärpa mig och uppdatera lite här framöver. Har inte skrivit vare sig blogg, onlinedagbok eller vanlig dagbok på ett tag och börjar bli helt virrig av att hålla allting för mig själv.
Heeere birdie, birde, birdie…..
Dagens vardagssurrealism inträffade när jag gick hem från jobbet. Det gick en stor flock med gråsparvar och plockade på en gräsplan utanför Lasse i Parken och jag tittade till en extra gång just för att de var så många. Plötsligt inser jag att en av sparvarna är dubbelt så stor som de andra och gröngul och…inte alls en sparv utan en undulat.
Hur fångar man en förrymd fågel? Jag försökte med ”Fiiiin fågel….komsi komsi komsi…” och en utsträckt hand vilket endast resulterade i att han flög upp på en lyktstolpe och kikade ner på mig. Jag insåg därefter följande: Han är uppenbarligen frisk och glad och kan flyga alldeles utmärkt. Han har trettio sparvkompisar som tillåter honom att vara med i deras flock. Han är fri att göra vad fasiken han vill.
Pippin tycktes helt enkelt ha the time of his life och jag hade inte den minsta lust att fånga honom och släpa iväg honom till närmsta polisstations hittegodavdelning och sätta honom i en liten bur bara för att ”rädda” honom. Det skulle jag inte ens kunnat göra om jag försökt eftersom han besatt en alldeles förträfflig flygförmåga och inte tycktes vilja bli infångad.
Jag önskade honom en fortsatt trevlig sommar och gick hem. Förhoppningsvis klarar han sig igenom vintern på något sätt, men jag kan i vilket fall inte uppbåda någon som helst ånger över mitt beslut. Han var en mycket glad undulat. Fåglar ska helt enkelt inte sitta inlåsta i små burar.
Ahum.
Lyssna nu barn! Det är dags för Tant Ringtails husmorstips:
Om du har råkat få pälsängrar hemma och dammsuger upp dem, byt då dammsugarpåse ögonblickligen. Låt inte dammsugaren stå i…tja, säg ett år efteråt. Då skulle det, rent teoretiskt alltså och absolut inte alls baserat på egna upplevelser, kunna gå så illa att de gnager hål på dammsugarpåsen och flyttar in i luftfiltret som sitter runt påsen och där trivs de och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och…sen en dag öppnar du locket på dammsugaren och lossar påsen och då tittar alla etthundraörtiobiljonersbiljarders kryp upp, kisar lite mot ljuset och ropar ”All hail the queen!” och bugar för dig.
Men nog om detta. Absolut, helt klart nog om detta. Låt oss aldrig någonsin mer tala om det.
Min dammsugare råkade för övrigt ut för en olycka idag, mycket sorgligt, så den kommer inte få följa med i flytten. Måste alltså köpa en ny. Undrar om man kan få en bepansrad med inbyggt insektsgift?
Silvrig fisk i olja.
Okej, tydligen så ska koncenterad lavendelolja skrämma bort silverfiskar så jag ska inhandla en flaska sådant imorgon och behandla mina flyttkartonger med så kanske de får vara ifred. Synd att lavendel luktar så sunkigt bara, det är nästan så att jag hellre har firrarna kvar…men bara nästan.
Sen borde jag tydligen ha bytt dammsugarpåse lite oftare efter att ha dammsugit upp de små kräken, så nu har jag tvångstankar om att de förökat sig därinne och att det bara kommer rasa ut insekter ur dammsugaren när jag öppnar den. Hurr. Kommer nog ha fina mardrömmar inatt.
Här ska ligga en död fisk begraven.
Nu jävlar. Nu är det krig! Jag var nere och hämtade upp mina flyttkartonger från källarförrådet till lägenheten jag ska flytta ifrån och det var fan silverfiskar överallt! I varenda jäkla kartong!
Jag blev helt tokig. Ringde mamma och ylade lite och hon berättade sin patenterade ”Det är inte så farligt”-historia om läkaren hon känner som hade en tapper och duktig patient med typ MS och cancer samtidigt och en annan med en finne på ryggen och finnpatienten tyckte ”Varför drabbar allt mig?!”. Silverfiskinvasionen är alltså en finne på ryggen. Hon har väl iochförsig en poäng där, men det ändrar ju inte på det faktum att de är i mina grejer och de måste dö! De asen!
Så jag tänker kasta allt, köra resten i torkskåp på jättevarma grader och stoppa ner alla flyttkartonger i sopsäckar så krypen inte sprider sig till det nya källarförrådet efter flytten. Och så har jag beställt tre förpackningar med rödcederträ-pluppar som tydligen är utmärkta för att skrämma bort silverfiskar/pälsängrar och annat oknytt. (Varför berättade ingen det för mig för typ…åh jag vet inte, ett år sedan?) Ska lägga apelsinskal överallt i lägenheten medan jag packar också, bara för säkerhets skull. De ska få det så jäkla otrevligt att de flyr ner till jobbiga grannen i lägenheten under.
Silverfisk och dypöl.
Blogg bloggibloggblogg. Oj vad jag bloggar duktigt. Eller inte.
Men det är ju så mycket som ska fixas med hela tiden. Skola ska gås i och mat ska handlas och tvätt ska tvättas och så ska man ju vegetera framför datorn i ett par timmar utan att få nåt vettigt gjort. Eh.
Igår var jag ute i en jäkla myr med floristikklassen. Två hade stövlar, vi andra hade självmordstankar och strumpor som gick att vrida ur. En tjej gick ner sig till midjan i sunkigt sjövatten, jag kom undan med två vattenfyllda kängor och leriga jeans. Dessutom var jag förkyld och höll på att kvävas av mitt eget snor. Misären var i stort sett total.
Idag strejkade jag. Sista lektionen innan tentan var idag och jag tyar inte mer. Jag sitter hellre hemma än riskerar att hamna i ett kärr till.
Istället för kärrvadande så ägnades dagen åt ”Kast med liten silverfisk” när jag packade porslin inför min alldeles för nära förestående flytt. Tjohej vad jag hatar småkryp. Skadedjur bland mina kläder/tallrikar/saker kan får mig så upprörd att jag nästan börjar gråta av äckel och frustration. Okej om de bara satt där och man kunde dammsuga bort dem och så var det klart, men de lägger ju ägg också! De asen! Så om man flyttar sina grejer till en ny lägenhet finns det inga garantier för att man inte tar med sig en hel koloni med små äckliga kryp som raskt kommer att flytta in i alla ens lådor och skåp och… Hurr!
