Heeere birdie, birde, birdie…..
Dagens vardagssurrealism inträffade när jag gick hem från jobbet. Det gick en stor flock med gråsparvar och plockade på en gräsplan utanför Lasse i Parken och jag tittade till en extra gång just för att de var så många. Plötsligt inser jag att en av sparvarna är dubbelt så stor som de andra och gröngul och…inte alls en sparv utan en undulat.
Hur fångar man en förrymd fågel? Jag försökte med ”Fiiiin fågel….komsi komsi komsi…” och en utsträckt hand vilket endast resulterade i att han flög upp på en lyktstolpe och kikade ner på mig. Jag insåg därefter följande: Han är uppenbarligen frisk och glad och kan flyga alldeles utmärkt. Han har trettio sparvkompisar som tillåter honom att vara med i deras flock. Han är fri att göra vad fasiken han vill.
Pippin tycktes helt enkelt ha the time of his life och jag hade inte den minsta lust att fånga honom och släpa iväg honom till närmsta polisstations hittegodavdelning och sätta honom i en liten bur bara för att ”rädda” honom. Det skulle jag inte ens kunnat göra om jag försökt eftersom han besatt en alldeles förträfflig flygförmåga och inte tycktes vilja bli infångad.
Jag önskade honom en fortsatt trevlig sommar och gick hem. Förhoppningsvis klarar han sig igenom vintern på något sätt, men jag kan i vilket fall inte uppbåda någon som helst ånger över mitt beslut. Han var en mycket glad undulat. Fåglar ska helt enkelt inte sitta inlåsta i små burar.
Ahum.
Lyssna nu barn! Det är dags för Tant Ringtails husmorstips:
Om du har råkat få pälsängrar hemma och dammsuger upp dem, byt då dammsugarpåse ögonblickligen. Låt inte dammsugaren stå i…tja, säg ett år efteråt. Då skulle det, rent teoretiskt alltså och absolut inte alls baserat på egna upplevelser, kunna gå så illa att de gnager hål på dammsugarpåsen och flyttar in i luftfiltret som sitter runt påsen och där trivs de och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och…sen en dag öppnar du locket på dammsugaren och lossar påsen och då tittar alla etthundraörtiobiljonersbiljarders kryp upp, kisar lite mot ljuset och ropar ”All hail the queen!” och bugar för dig.
Men nog om detta. Absolut, helt klart nog om detta. Låt oss aldrig någonsin mer tala om det.
Min dammsugare råkade för övrigt ut för en olycka idag, mycket sorgligt, så den kommer inte få följa med i flytten. Måste alltså köpa en ny. Undrar om man kan få en bepansrad med inbyggt insektsgift?
Silvrig fisk i olja.
Okej, tydligen så ska koncenterad lavendelolja skrämma bort silverfiskar så jag ska inhandla en flaska sådant imorgon och behandla mina flyttkartonger med så kanske de får vara ifred. Synd att lavendel luktar så sunkigt bara, det är nästan så att jag hellre har firrarna kvar…men bara nästan.
Sen borde jag tydligen ha bytt dammsugarpåse lite oftare efter att ha dammsugit upp de små kräken, så nu har jag tvångstankar om att de förökat sig därinne och att det bara kommer rasa ut insekter ur dammsugaren när jag öppnar den. Hurr. Kommer nog ha fina mardrömmar inatt.
Här ska ligga en död fisk begraven.
Nu jävlar. Nu är det krig! Jag var nere och hämtade upp mina flyttkartonger från källarförrådet till lägenheten jag ska flytta ifrån och det var fan silverfiskar överallt! I varenda jäkla kartong!
Jag blev helt tokig. Ringde mamma och ylade lite och hon berättade sin patenterade ”Det är inte så farligt”-historia om läkaren hon känner som hade en tapper och duktig patient med typ MS och cancer samtidigt och en annan med en finne på ryggen och finnpatienten tyckte ”Varför drabbar allt mig?!”. Silverfiskinvasionen är alltså en finne på ryggen. Hon har väl iochförsig en poäng där, men det ändrar ju inte på det faktum att de är i mina grejer och de måste dö! De asen!
Så jag tänker kasta allt, köra resten i torkskåp på jättevarma grader och stoppa ner alla flyttkartonger i sopsäckar så krypen inte sprider sig till det nya källarförrådet efter flytten. Och så har jag beställt tre förpackningar med rödcederträ-pluppar som tydligen är utmärkta för att skrämma bort silverfiskar/pälsängrar och annat oknytt. (Varför berättade ingen det för mig för typ…åh jag vet inte, ett år sedan?) Ska lägga apelsinskal överallt i lägenheten medan jag packar också, bara för säkerhets skull. De ska få det så jäkla otrevligt att de flyr ner till jobbiga grannen i lägenheten under.
Silverfisk och dypöl.
Blogg bloggibloggblogg. Oj vad jag bloggar duktigt. Eller inte.
Men det är ju så mycket som ska fixas med hela tiden. Skola ska gås i och mat ska handlas och tvätt ska tvättas och så ska man ju vegetera framför datorn i ett par timmar utan att få nåt vettigt gjort. Eh.
Igår var jag ute i en jäkla myr med floristikklassen. Två hade stövlar, vi andra hade självmordstankar och strumpor som gick att vrida ur. En tjej gick ner sig till midjan i sunkigt sjövatten, jag kom undan med två vattenfyllda kängor och leriga jeans. Dessutom var jag förkyld och höll på att kvävas av mitt eget snor. Misären var i stort sett total.
Idag strejkade jag. Sista lektionen innan tentan var idag och jag tyar inte mer. Jag sitter hellre hemma än riskerar att hamna i ett kärr till.
Istället för kärrvadande så ägnades dagen åt ”Kast med liten silverfisk” när jag packade porslin inför min alldeles för nära förestående flytt. Tjohej vad jag hatar småkryp. Skadedjur bland mina kläder/tallrikar/saker kan får mig så upprörd att jag nästan börjar gråta av äckel och frustration. Okej om de bara satt där och man kunde dammsuga bort dem och så var det klart, men de lägger ju ägg också! De asen! Så om man flyttar sina grejer till en ny lägenhet finns det inga garantier för att man inte tar med sig en hel koloni med små äckliga kryp som raskt kommer att flytta in i alla ens lådor och skåp och… Hurr!
