Mindre bra är att hans bror fortfarande är rädd för honom och för tillfället ligger och sover under två täcken för att vara så osynlig som möjligt….men förr eller senare så går ju det också över. Vi väntar ut honom, fegisen. (Badade dessutom fettot idag för att han inte ska lukta läskigt sjukhus längre.)

Och nu är det sovdags även för mig! Hoppas på mer än tre timmar inatt.

Nu haltar han omkring här helt stel och mörbultad, har ett sår som behöver övervakas, ska käka smärtstillande i en vecka och är sur för att han inte får gå ut. Och hans brorsa är livrädd för honom och tror att han är ett jätteläskigt monster eftersom han luktar djursjukhus och var borta en natt. Så nu börjar projekt ”få katterna att kunna vistas i samma rum igen”. Suck.

Och vi ska försöka näta in balkongen under den närmaste veckan. Nästa gång kanske han inte har samma tur, så nu får han bli innekatt (balkongkatt).

Han kom in helt oljig och smutsig, hade uppenbarligen ont i ena bakbenet och morrade om man strök honom över ryggen. Vi tänkte först avvakta med veterinär eftersom han verkade må rätt hyfsat, men plötsligt började han andas ansträngt och darra i hela kroppen. Panik! Dags för ännu en taxiresa tillsammans med en panikslagen, skrikande katt i en kattbur.

Under taxiresan började kissen blöda näsblod (nosblod?) och jag trodde han skulle dö i taxin. Sa inget högt eftersom taxichauffören redan insett stundens allvar och körde sjukt snabbt och sammanbitet. När vi kom fram hade blodet slutat rinna.

Veterinären klämde igenom katten, konstaterade att han hade ont i båda benen på högersidan och lät honom vingla omkring lite på golvet för att se att han kunde stödja på dem. Kollade igenom hans klor och såg att de var helt sönderflisade och att en hade gått av och var en blodig stump. Förmodligen hade han tagit emot sig med klorna ute. Katten pep och var rädd. Han andades snabbt och ansträngt så de ville ha kvar honom över natten i katt-kuvös med syrgas för säkerhets skull, om han fått någon skada på lungorna. Kanske har han även fått en spricka i ryggen eller bäckenet, de ska röntga imorgon.

Katten och jag blev ensamma ett tag där mitt i allting och han rullade ihop sig under sin handduk som han fått med sig hemifrån. Kliade honom under hakan och han gostrampade lite på min hand med sina spruckna klor.

Sen tog de en massa blodprover och satte en infart för dropp. Katten pep och var rädd. Sen fick han först ett otympligt halsband med mina kontaktuppgifter och sen en plasttratt så han inte tuggar på droppslangen. Där någonstans gav han upp hela situationen och la sig på sidan och stirrade tomt framför sig. En sköterska lyfte honom så försiktigt hon kunde men han hade ont nästan överallt så han pep ändå. Sen bar de iväg honom.

Han har ont i hela kroppen, är livrädd för främlingar och fattar inte vad som händer eller varför han inte får vara hemma i sin välbekanta korg. Det är väldigt jobbigt att veta att han inte förstår.

Förhoppningsvis får han komma hem imorgon, om han inte fått inre skador och behöver opereras. De ringer om det händer något allvarligt, så jag bär med mig telefonen överallt.

Men jag var a woman with a mission och kunde inte låta detta hindra mig. Igår investerade jag nämligen i en ny sport-BH och idag var min första dag på programmet ”Couch to 5K” som alltså går ut på att man ska gå från otränad, slö soffpotatis till att springa 5 kilometer utan att stanna.

På nio veckor.

Det blir nog intressant det här.

(Första dagen gick bra iallafall. Trots snö och motvind. Pust.)

Och så en bild på ett litet gulligt djur, bara för dig E. Peka, mosa, ät!

De här små biskvierna är underbara, både att titta på och äta. Lite som Johnny Depp kan vi tänka oss.

A who to the what now? Vilken målgrupp ska tilltalas av en sådan inledning på ett recept? Jag ser framför mig fnittrande femtioåringar på Finlandskryssning som snackar kraftigt Sundsvallsmål och säger saker i stil med ”Ja män guuuu han Johnny Depp är ju himla läcker han!”. Frågan är ju om dessa kvinnor verkligen bakar biskvier? Tror snarare det är storpack med Delicatobollar som gäller när Sundsvalls femtioplussare ska ”fika med tjejerna”.

(Vill man vara filosofisk kanske man här kan dra någon parallell mellan Sundsvallsmän och Delicatobollar. Stabbiga och lite flottiga? Nej, jag vet inte.)

Biskvi?

Jag hann inte ens få hem boken innan jag insåg att mina köttätardagar var över. Tittade igenom hela dokumentären ”Food inc.” igår och mådde fysiskt illa av att se nykläckta kycklingar som precis hunnit bli sådär lagom fluffiga trängas på ett transportband i en fabrik. Runt bandet stod uttråkade kvinnor med plasthandskar och plockade upp en kyckling i taget, pressade den mot en stämpeldyna ochhystade iväg den ner i en plåtränna.

Nu är jag ju säkert extra blödig när det gäller kycklingar eftersom vi har fött upp höns själva och haft som husdjur, men… att se ett nästan nyfött litet djur blinka förvirrat, blunda lite och svälja nervöst när den hölls upp och ner och pressades mot en stämpeldyna och sedan vifta förgäves med sina små vingar för att hålla balansen när den kastades iväg igen. Näe. Små djur ska man behandla med vänlighet och respekt.

”Food inc.” förespråkade dock inte att man ska sluta äta kött, de vände sig enbart mot storskaligheten i det hela. Därför visade de, som kontrast, bilder från en liten idyllisk gård där djuren gick runt och hade det supermysigt. Hönsen sprätte runt och kluckade glatt sådär som höns gör…för att sedan fångas in, stoppas ner med huvudet först i metalltrattar och få huvudet avskuret av den leende bonden samtidigt som han nöjt pratade om sin ekologiska odling. Och där var jag tvungen att stänga av en stund igen.

Och ja, jag vet att jag nu framstår som ett freak. Lite konstig, barnsligt naiv och alldeles osedvanligt blödig. Men jag pallar inte. Jag skulle aldrig själv kunna döda ett djur för att äta det, jag skulle hellre dela den lilla mat jag hade med djuret. Så varför ska jag då leva in denial och äta djur bara för att någon annan dödat dem?

Typiskt djur man bör vara snäll mot.

När jag kom hem läste jag den här recensionen och insåg direkt att det var en bok jag behövde köpa. Så nu är den beställd och på väg till mig. Förmodligen kommer läsandet av den resultera i att jag blir vegetarian igen, men jag har ändå varit på väg åt det hållet ett tag nu.

Jag föredrar ju trots allt de flesta (Dö, tvestjärtar! Dö!) djur i levande form, tycker att det är oerhört jobbigt när djur mår dåligt och anser dessutom vegetarisk mat vara synnerligen välsmakande (Så länge jag slipper tomatbaserad kikärtsgryta à la fattig student. Hurr.)

Men vi får se. Jag kanske är helt oberörd av boken och fortsätter käka köttbullar som om inget hade hänt.

Typisk köttbulle.

Jag har klarat av ännu en av sakerna jag har nojat över sen vi köpte bilen: bytt till sommardäck! Tjoho! Visserligen gjorde jag det inte själv, utan lämnade in den på en verkstad, men ändå! Har haft 15:e april i bakhuvudet ända sen nyår och gått runt och bara ”Får inte glömma att byta däck, får inte glömma att byta däck.” Av någon anledning så föreställde jag mig det som ett ohanterligt och enormt komplicerat projekt. Oklart varför.

Men nu är det överstökat och bilen har splitternya fräscha sommardäck. Jag kan därmed ägna mig åt nästa vårprojekt: tvätta bilen och ta bort den imponerande mängd rost som frodas på den. Pust.

Varning för lite gnäll här nedanför!

För övrigt så…

• sliter jag mitt hår över två uppsatser som är så långt ifrån färdigställda att det är skrattretande. Båda bör vara klara innan påskhelgen.
• fick jag för några veckor sedan veta att lärarutbildningen jag skulle söka har ställts in. (De slussade in oss på en annan version av utbildningen två dagar innan ansökningstidens slut, men fram tills dess var det total ovisshet och min stressnivå nådde oanade höjder.)
• försöker jag få maken att inte jobba ihjäl sig och katterna att hålla sig friska och glada.
• försöker jag gå ner lite av det deprimerande vinterfläsket jag lagt på mig.
• känns livet just nu ganska stressigt och småtungt, trots att det är vår och soligt ute. Men det ger sig. Och snart är det sommar.

Vitsipporna har äntligen slagit ut, vilket helt enkelt gör naturen lite lite bättre.

Hur är det med ischoklad förresten? Gillar någon egentligen det eller är det bara ett enda äckligt, flottigt elände?

Men! Bilprovningen hade en avbokning , som jag lyckades sno åt mig! Så jag slipper dö a fiery death på E4:an imorgon utan kan istället i lugn och ro besiktiga här i Stockholm nästa vecka. Wohoo!

Och med tanke på hur bra bilen hanterade vinterväglaget så blir det tåg för mig även på julafton. Litar faktiskt mer på SJ än på minibilen just nu.