Apati.
Imorgon ska jag jooohohobba. Och hela nästa vecka också, förutom fredag. Jiiiha, vad kul. Jag riktigt dansar av glädje.
Men jag får ju pengar. Pengar är bra. Och det är bara fyra veckor kvar nu. *räknar ner*
Jag har jobbat där i tre veckor utan problem, då måste jag ju klara fyra till. Jo. Såklart. Klart jag kan.
Suck.
Karlfan.
Vad trött jag blir. Min chef erbjöd mig helgjobb i höst vilket kanske skulle inneburit att jag inte skulle behövt leva på existensminimum. Men tydligen så har han för vana att stöta på de kvinnliga anställda, oavsett deras civilstatus, och blir sur varenda gång han blir avvisad (vilket han hela tiden blir, eftersom han är närmare femtio och typ alla kvinnliga anställda är i tjugofemårsåldern och har pojkvän.) Plötsligt blev mitt jobb inte lika uthärdligt längre. Jag vill därifrån.
Han hade köpt en flaska rödvin, tagit med den till jobbet och visat upp den för en tjej i min ålder som jobbat där länge och ska sluta om en vecka och föreslagit att de skulle dricka den tillsammans på stranden senare på kvällen. Hon avböjde och han blev extremt missnöjd och kommenterade ”Jag ger och jag ger och får ingenting tillbaka!”. Vad exakt det är han ger har vi inte lyckats lista ut, och jag vill inte ens tänka på vad han vill ha tillbaka.
Jag tyckte det var lite ofräscht att han på min första dag där kommenterade att jag var ”En snygg tjej! Ja? Do vara snygg tjej!” typ fem-sex gånger, men trodde det var jag som var nojig. Nu är allt bara…jobbigt.
Ordinarie (kvinnliga) chefen är tillbaka från sin semester om två veckor och jag kan väl uthärda tills dess men jag har ingen lust att jobba kvar där i höst. Eller överhuvudtaget mer. Jag tänker dessutom, innan jag slutar, informera henne om hur han håller på eftersom jag har svårt att tro att det är ett beteende som hon har överseende med.
Suck. Dumma tillvaron. I fortsättningen ska jag strunta i att snygga till mig innan jag går till jobbet. Kanske borde rulla mig i lite lera och kvistar på vägen dit också.
Jobb jobbelijobb.
Har snart jobbat i två veckor. Tydligen börjar jag inte anses som precis alldeles ny och klantig längre, för idag fick jag 21 rum att städa. Varje rum tar i snitt 20 minuter, alltså tre rum per timme, och jag har 6 timmar på mig inklusive all tid som går åt till att springa ner i källaren och fylla på saker som tar slut. Två av rummen var dessutom stora flerbäddsrum där det skulle krånglas med extrasängar och helvete. Få ihop den matematiken den som kan.
Jag blev alldeles stirrig av stress och råkade därför när jag skulle fylla på duschkrämsbehållaren i ett rum halka till med handen och tappa femlitersdunken med illblå, synnerligen trögflytande och starkt luktande duschkräm. Den föll i slow motion, smällde ner i kakelgolvet och all duschkrämen kom seglande upp igen och landade precis överallt. På mig. På det nystädade badrummet. På mina kläder. Nämnde jag att den var blå? Och att jag hade bråttom?
Åh, vad glad jag blev då. Kan ni inte riktigt se min glädje framför er?
Nåväl, det gick till slut, men jäklar vad jag fuskade sista timmen. När jag var klar och bara skulle fylla på handdukar och sånt i förrädet så vek sig knäna och jag fick hålla i mig i en städvagn. Elegant.
Imorgon är jag ledig. Halleluja.
They stole it! Dirty hobbits!
Efter tre dagar på jobbet (sommarjobbar som hotellstädare) kan jag konstatera att det hittills är 3-0 för amerikanska pensionärer vs. svenska när det gäller artighet, vänlighet och allmänt folkvett.
Igår kom det nästan 200 amerikaner till hotellet. De är överallt! Men de är också väldigt glada och vänliga, hälsar glatt även på svettiga städerskor, och springer fram för att hålla upp dörren för en när man kommer släpandes på en gigantisk städvagn. De svenska pensionärerna som kommer till hotellet för att få guidade turer där (det är ett gammalt ombyggt fängelse) är mest ivägen. En sådan turistgrupp kom och ställde sig precis utanför ett rum som skulle städas, medan deras guide pratade om hur allt hade sett ut förr, och jag fick stå vid min vagn och vänta tills de gick därifrån. Medan jag står där och vegeterar ser jag plötsligt hur en av männen börjar plocka med grejer på min städvagn. Min vagn! Jag har en massa broschyrer och tidningar där, som ska ligga i hotellrummen, och lite block och billiga pennor med hotellnamnet på. Han plockade åt sig lite av varje och såg lite frånvarande ut. Några av de andra började också fingra på blocken men nöjde sig med några pennor. De stal dem! Naturligtvis hade de fått block och pennor om de hade frågat, men det gjorde de inte. De tittade inte ens åt mitt håll och jag får inte fräsa åt turister eller gäster så länge de inte gör något alldeles jättefel som att typ sno en plasmateve eller nåt. Jag som har undrat varför vi måste täcka över vagnarna med ett skynke om vi lämnar dem en längre stund. Det är ju uppenbarligen för att hindra folk från att länsa dem totalt.
När de galna svenskarna gått så kom en liten amerikansk kvinna i sjuttioårsåldern förbi, plockade upp en penna från vagnen, tittade på mig och frågade artigt om hon möjligen kunde få den. Jag ville nästan krama henne för att hon var så duktig. Hon fick den.
Och jag hoppas att mannen som snattade tidningarna får riktigt stor glädje av de tre broschyrerna om brandsäkerhet för hotellgäster.
Ahum.
Lyssna nu barn! Det är dags för Tant Ringtails husmorstips:
Om du har råkat få pälsängrar hemma och dammsuger upp dem, byt då dammsugarpåse ögonblickligen. Låt inte dammsugaren stå i…tja, säg ett år efteråt. Då skulle det, rent teoretiskt alltså och absolut inte alls baserat på egna upplevelser, kunna gå så illa att de gnager hål på dammsugarpåsen och flyttar in i luftfiltret som sitter runt påsen och där trivs de och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och förökar sig och…sen en dag öppnar du locket på dammsugaren och lossar påsen och då tittar alla etthundraörtiobiljonersbiljarders kryp upp, kisar lite mot ljuset och ropar ”All hail the queen!” och bugar för dig.
Men nog om detta. Absolut, helt klart nog om detta. Låt oss aldrig någonsin mer tala om det.
Min dammsugare råkade för övrigt ut för en olycka idag, mycket sorgligt, så den kommer inte få följa med i flytten. Måste alltså köpa en ny. Undrar om man kan få en bepansrad med inbyggt insektsgift?
Silvrig fisk i olja.
Okej, tydligen så ska koncenterad lavendelolja skrämma bort silverfiskar så jag ska inhandla en flaska sådant imorgon och behandla mina flyttkartonger med så kanske de får vara ifred. Synd att lavendel luktar så sunkigt bara, det är nästan så att jag hellre har firrarna kvar…men bara nästan.
Sen borde jag tydligen ha bytt dammsugarpåse lite oftare efter att ha dammsugit upp de små kräken, så nu har jag tvångstankar om att de förökat sig därinne och att det bara kommer rasa ut insekter ur dammsugaren när jag öppnar den. Hurr. Kommer nog ha fina mardrömmar inatt.
Till och med namnet låter läskigt.
Oh, justdetja. Såg precis: Ouch.
Tja, den kan ju kanske funka. Den skrämde iallafall mig och jag har ju inte ens något som skulle kunna fastna.
Girlylicious?
Hum. Jag lyckades få in trean, en kanal jag nästan hade förträngt att den existerade. Och jag fastnade och satt bara och gapade framför programmet ”Girlylicious” vars programmidé tycks vara att en flock med tjejer i artonårsåldern tävlar om att få bli medlemmar i en ny version av den fantastiska gruppen Pussycat Dolls genom att dansa säxigt och åla sig mot saker samtidigt som de sjunger covers på kända låtar. Alla låtarna måste också ha texter som med lite god vilja kan tolkas som att en tjej sjunger till en kille om hur mycket hon vill ha honom. Tjejerna är dessutom totalt skogsstokiga och står och vrålar åt varandra i köket och sliter varandra i håret och uppför sig rent generellt som riktiga as. Och jag som trodde ”Snygga människor har sunkiga personligheter.” var en myt.
Skönt att de gick på sångartalang och inte på utseende när de valde ut deltagarna:
Finns det verkligen folk som gillar att titta på sånt här? Och isåfall varför?
Här ska ligga en död fisk begraven.
Nu jävlar. Nu är det krig! Jag var nere och hämtade upp mina flyttkartonger från källarförrådet till lägenheten jag ska flytta ifrån och det var fan silverfiskar överallt! I varenda jäkla kartong!
Jag blev helt tokig. Ringde mamma och ylade lite och hon berättade sin patenterade ”Det är inte så farligt”-historia om läkaren hon känner som hade en tapper och duktig patient med typ MS och cancer samtidigt och en annan med en finne på ryggen och finnpatienten tyckte ”Varför drabbar allt mig?!”. Silverfiskinvasionen är alltså en finne på ryggen. Hon har väl iochförsig en poäng där, men det ändrar ju inte på det faktum att de är i mina grejer och de måste dö! De asen!
Så jag tänker kasta allt, köra resten i torkskåp på jättevarma grader och stoppa ner alla flyttkartonger i sopsäckar så krypen inte sprider sig till det nya källarförrådet efter flytten. Och så har jag beställt tre förpackningar med rödcederträ-pluppar som tydligen är utmärkta för att skrämma bort silverfiskar/pälsängrar och annat oknytt. (Varför berättade ingen det för mig för typ…åh jag vet inte, ett år sedan?) Ska lägga apelsinskal överallt i lägenheten medan jag packar också, bara för säkerhets skull. De ska få det så jäkla otrevligt att de flyr ner till jobbiga grannen i lägenheten under.
Filmrescension extraordinaire
Oookej. Jag hade faktiskt glömt lite av handlingen i den här filmen. Som t.ex. att Heros blivande man blir så förtvivlad över att han sett henne prata med en annan man genom fönstret att han vägrar gifta sig med henne, avbryter bröllopet genom att vråla att hon är en ”ökänd sköka” och en ”rutten frukt” och sedan slår ner henne. Och att hennes egen pappa måste hållas tillbaka av sin bror samtidigt som han vrålar ”Bort från henne! Låt henne dö!” till Heros kusiner som försöker trösta henne och hjälpa henne upp när hon får någon skum astmaattack av chocken.
Förvisso är ju manus femhundra år gammalt så jag kanske inte ska gnälla. Men det är lite obehagligt att pappan framställs som skäggig mysfarbror tills han plötsligt vill se sin dotter död för att hon kanske inte skulle vara oskuld längre. Sen blir han mysfarbror igen och ingen tycker sämre om honom för det. Och Hero får i slutet äntligen gifta sig, tårögd av lycka, med karln som kallade henne en rutten apelsin och slängde henne tvärs över altaret.
Sammanfattning av handlingen: Fan vad det inte var bättre förr.
