Jahapp. I söndags kände jag mig lite bättre och gick till jobbet. Och i går också. Och idag är jag ledig och mår apa, har huvudvärk och känner mig allmänt….bläh och väck i huvudet och hela kroppen känns konstig. Min lediga dag har tillbringats i soffan framför Top Model-repriser. Så mördande tråkigt så man kan bli sjuk för mindre.
Problemet: mår jag såhär imorgon också så kan jag inte jobba. Då måste jag ringa och sjukanmäla mig och bara…”Eh, jo, jag är sjuk…igen…” och de kommer tro att jag är antingen simulant eller kroniskt sjuklig och oduglig eftersom jag tydligen bara kan jobba två dagar mellan varje förkylning.
Menåååååh! Jag vill inte! Jag vill bara ligga här och tuberkuloshosta bekymmerslöst, titta på engelska deckare, klappa katter och bli matad med glass.
Och igår sa jag till pygméchefen att jag inte vill jobba där i höst och trodde saken var utagerad, men sen dök han upp när jag var ensam och började tjata om att jag skulle jobba kvar där ändå och bara ”Fundera på saken! Fundera lite till! Du skulle göra mig så glad! Du är precis sån som jag gillar! Jag gilla jättemycket!” och la till att det han hade sagt skulle ”stanna mellan oss två”. Ehm. Jajustdetja. Näh.
Fan.