Liten update angående glasbiten som jag tog med till Bukowskis i maj förra året (se inlägget från 17/5 2012): Den har rasslat omkring i min plånbok sen dess, men jag har inte pallat slänga den eftersom Bukowskis-killen bara kunde säga att den med typ 95% sannolikhet var av glas. Jag var rädd för de där kvarvarande 5 procenten och lät den ligga. Men har inte riktigt velat lägga pengar på att kolla upp den heller – eftersom den nästan säkert är glas. Tills idag! Råkade gå förbi en guldsmed som sysslade med ädelstenar och kilade in med min glasbit.
Guldsmeden kikade på den under koncentrerad tystnad och konstaterade att den iallafall inte var glas, men vad den var visste hon inte. Hon skickade mig vidare till någon sorts gemmolog-verkstad där ädelstens-experternas svar på Sheldon Cooper jobbade. Han konstaterade också att det inte var glas, men behövde undersöka den närmare för att se om det är en billig syntet-sten eller något lite roligare. Det ville han ha en hundring för, och det kan det väl vara värt att äntligen få klarhet i vad fasen det är för något.
Så nu är icke-glasbiten inlämnad hos ädelstens-Sheldon och förhoppningsvis får vi en lösning på mysteriet imorgon. Om det är en riktig sten som inte är speciellt värdefull så kan jag kanske göra ett nytt smycke av den eller nåt.
I see dumb people. 