Men lite pepp nu då!

Bara som motvikt till allt gnäll och ynkande: jag är så sjukt tacksam för att få fly landet i en vecka och bara softa i solen tillsammans med världens finaste man. Ska försök tanka så mycket solljus jag kan och förhoppningsvis bli lite brunare. Det kommer bli awesome!

Hit ska vi:

Happ.

Spoke too soon! Fasen vilken gnäll-blogg det här har blivit då. Men jag har aldrig mått såhär förut och det är skönt att ventilera oron lite.

Har fått någon sorts stressrelaterad yrsel och illamående. Blev yr igår mitt på dagen och stapplade runt som om jag var kraftigt berusad. I morse ringde jag sjukvårdsupplysningen för att utesluta att det var något potentiellt farligt. Har tillbringat resten av dagen halvsovande i soffan, mått ap-dåligt och försökt slappna av och inte tänka för mycket. Sådär halvkul.

Fattar inte varför kroppen ska reagera såhär just nu, jag har varit galet stressad större delen av mitt vuxna liv utan att få några fysiska symptom. 😦 Sjukt opraktiskt.

Imorgon drar vi till soligare breddgrader och förhoppningsvis kan jag bli av med det här eländet då så att jag kan greja med examen och börja söka jobb och allt sånt. Suck.

Framsteg! Och fudge!

Sådärja, ett antal timmar tonårsbabbel transkriberat och någon sorts ordning i kaos börjar uppenbara sig. Ska ha möte med min handledare om ett par dagar och diskutera analysmetoder och sånt, och hon var väldigt positiv till det jag har presterat hittills, så det känns rätt hyfsat.

Lagom till Lucia ska jag ha ett preliminärt manus klart…det känns inte lika hyfsat.

I fredags tog jag och en vän tag i det årliga julbaket och fixade med gemensamma ansträngningar oheligt många lussekatter och pepparkakor. (Hurra!) Jag drabbades av hybris och svängde även ihop en omgång Rocky road-fudge. Har aldrig testat det tidigare eftersom jag hade fått för mig att det var äckligt (har aldrig gillat marshmallows), men alltså… Så. Sjukt. Gott. (Måste nu raskt skänka bort den för att inte bli en julgris. Gah!)

Det verkar dessutom som att det kan bli snö här lagom till vi är tillbaka från semestern. Det börjar arta sig!

Framsteg! Eller nåt.

Okej. Lite bättre nu, vågar jag nog säga.

Senaste veckan har jag släppt allt som inte var livsnödvändigt och sänkt tempot rent allmänt. Undvikit saker som kändes jobbiga och inte var superviktiga (känns sjukt fel att bara strunta i att göra saker, men…). Har börjat tända ljus när jag äter frukost och gjort små trevliga saker bara för att. Det har resulterat i att deppigheten verkar ha gett med sig. Hurra! Tröttheten är dock fortfarande kvar, men jag blir inte omotiverat ledsen längre. Så, alltid nåt.

De senaste dagarna har jag genomfört min fältstudie som examensarbetet ska baseras på och nu har jag fyra timmar ljudinspelningar som jag ska transkribera. Förhoppningsvis kommer det resultera i något användbart till min analys och inte bara bestå av fjortonåringar som pratar om vad de ska göra i helgen.

Nästa vecka åker vi på semester i en vecka. Wohoo! Har jag förberett något för det? Nej. Äger jag ens en vettig resväska? Nej. Menee…det blir nog bra det här.

Höstdepp. But why?!

Ett inlägg varje halvår…sådär halvbra uppdateringsnivå här.

Happ…november. Jag har sedan typ två veckor tillbaka varit ruggigt höstdeppig och allt känns ganska tungt just nu. Har börjat träna i ett försök att boosta endorfinerna lite, men inte märkt någon effekt än så länge. Får i mig vitaminer och alla näringsämnen (har till och med börjat äta en del kött igen så järnbrist borde inte vara ett problem) och lyssnar på glad musik och får frisk luft varje dag etc. etc.

Samtidigt som jag ju rent rationellt vet att jag inte har någon anledning att deppa så kommer det dagar då hela kroppen bara…inte orkar. Idag är en sån dag, så jag gjorde en del absolut nödvändiga ärenden på stan och på universitetet innan jag drabbades av Den Stora Tröttheten och blev sittande under ett täcke i soffan. Borde egentligen arbeta med min uppsats en stund men den energin finns absolut inte just nu. Sjukt irriterande.

Jag räknar med att det släpper inom en vecka, annars måste jag nog besöka en läkare och kolla upp så att det inte är något fysiskt fel. (Jag menar, det är redan mitten av november och jag har inte ens velat tjuvlyssna på julmusik eller börjat planera något alls inför julen – då är det något fel!)