Sängram, ohoj!

Idag fick vi vår sängram. Hurra! Men eftersom maken blivit utkallad på öldrickande och umgänge med kompis så skulle vi vänta tills i helgen med att bygga ihop den. Neeej!

Det är tråkigt att vänta. Så jag byggde ihop den själv.  Tog bara två timmar, lite släpande, ett par vilda skruvjakter, lite hojtande på katterna (”Gå inte där, pucko!”) och annat trevligt. Och det finns bilder! Vassego:

 

Män gu va fiiiiint! Sovrummet var precis lagom stort för alla delar. (Men spana in de snygga sängborden!)

 

Bygga, bygga, bygga… Katten är ett flitigt djur som gärna hjälper till.

 

Och se så fint det blev! Katten är utmattad efter allt slit och somnade omedelbart.

 

Nu ska jag bara komma över skräcken för att alltihop ska braka i golvet när vi sover…

Frusen onsdag.

Det blev gymmet igen igår (heja mig!) men inte mycket vettigt gjort där. Jag var trött och seg och hade träningsvärk och det var kallt och jobbigt ute. Humöret var alltså inte på topp.  Men jag pallrade mig iallafall dit och knatade på löpband en stund och rodde lite. Bättre än inget, antar jag.

Sen var det snöstorm på vägen hem så jag höll på att frysa fast. Blä.

Det snöar galet mycket även idag. Små, vassa snöflingor. Smala Katten som älskar att vara ute vägrar gå ut mer än ett par minuter åt gången. Då är det riktigt illa. Skönt att man kan plugga hemifrån!

Lanviiin! När du inte vill vara fiiin!

Jag har suttit och stört mig på reklamen för Lanvins H&M-kollektion ett tag nu. Allt är ju så fult! Hade tänkt skriva ett argt inlägg om det men såg nu att den här kvinnan redan har skrivit allt som behöver sägas om eländet.

Alltså, inte för att jag brukar ha koll på überdesignade designerkläder i vanliga fall, men till och med jag ser när man passerar gränsen mellan artsy och….fult.

Förbered för nästa Halloween redan nu! Klä ut dig till räka med Lanvin! Endast 1500 spänn!

Snö! Äntligen!

Och idag snöar det! Wohoo! Bara för att jag önskade mig det igår. 😉

Och har jag träningsvärk efter gårdagen? Eeeh… Litegrann, kanske. Det kan eventuellt vara så att jag har svårt att röra mig utan att grimasera. Kan vara så, ja. Ouch.

Träning igen!

Idag blev det gymmet igen. Styrketräning den här gången. Började med lite rodd som uppvärmning och körde sedan en knapp timme med fokus på överkropp och armar eftersom det är de som tycks ha förtvinat mest.

Men jag är ju så svag! Klarade typ hälften av de vikter jag klarade för något år sedan. Lite skrämmande faktiskt.

Ska satsa på träning typ varannan/var tredje dag i fortsättningen. Och variera gruppträning med styrketräning. Tror det kan bli bra.

För övrigt är det novemberdeppigt ute. Regnigt, kallt och eländigt. Jag vill ha snöööö!

Yay or nay?

 

Happ. Vad tror vi om det här då? Om nom nom eller vedervärdigt?

 

 

Frisk och svettig.

Okej. Första träningspasset på flera år avklarat. Jag insåg mina begränsningar och anmälde mig till ett baspass, för att undvika hjärtstillestånd och ansträngningsastma. Maken protesterade och tyckte ”Neeeej! Du kan ju inte köra ett sånt lätt pass, det kommer bara vara en massa pensionärer där!”

Ha.

Ja, det var rätt många pensionärer där. Pigga, vältränade, spänstiga pensionärer. Pensionärer som inte suttit och degat i en soffa i två år. Pensionärer som stavgått sig runt halva Stockholm medan jag suttit hemma och grävt i en burk Ben & Jerrys.

Jag hängde ändå med rätt hyfsat, tills vi kom till styrkedelen av passet. Degande i soffan ger inte mycket muskelmassa och jag är således klen som en piprensare. Kämpade på med diverse benlyft och armhävningar och sådant, tills: Jag får kramp! En förlamande smärta sprider sig genom en av mina muskler.

Och vilken muskel månde detta vara? Har jag möjligen sträckt vaden? Eller kanske fått ont i ryggen? Båda fullt acceptabla skador (kanske inte på ett baspass på F&S, men ändå…) som man kan berätta om utan att skämmas.

Nej! För det vore ju alldeles för enkelt. Så roligt ska vi inte ha.

Jag har lyckats sträcka/överanstränga/ta kål på den noblaste av kroppsdelar, själva stöttepelaren i vår fysik. Jag har, kort och gott, fått kramp i vänstra skinkan.

Oh god.

Panik! Vad göra? Resa sig upp och halta iväg mot utgången och därmed erkänna sig besegrad av ett pensionärspass? Aldrig! Halta iväg till sidan och vila och erkänna vad som just har inträffat (”Nej, nej, det är ingen fara, jag har bara lite ont i skinkan. Ehe.”). Otänkbart!

Alla möjligheter till flykt är således stängda. Så jag fortsätter, lite försiktigt och liksom lite ojämnt. Lyfter vänsterbenet en minibit i rörelserna och svär tyst och sammanbitet för mig själv. Och sakta, sakta ger smärtan med sig lite så jag kan jogga runt med de andra utan större problem. Lagom till stretchingen känns det nästan inte alls.

Det som däremot känns är insikten om hur otränad jag är. Jag är i fasansfullt, skrämmande dålig form. Ska försöka släpa mig dit med alla mina klena muskler åtminstone ett par gånger i veckan i fortsättningen och hoppas på förbättring.

Steg ett avklarat!

Okej, gymkort inköpt och en otroligt obehaglig utprovning av nya träningsbyxor avklarad (var i hela fridens namn kom de där jättelåren ifrån?! Mein gott!).

Imorgon blir det träning för första gången sedan hedenhös. I mina nya åtsittande lycrabrallor.

Herregud.

 

Peppa mig!

Okej, jag vet att åtminstone ett par av er som läser här är sunda, sportiga människor som går på gym och  joggar och sånt. Sånt där som inte jag gör, alltså.

Men jag har gjort det för en herrans massa år sedan och då var det rätt kul. Men de gånger jag har prövat de senaste åren så har det känts alldeles för mycket som att vara tillbaka på högstadiegympan. Hela omklädningsrummen fylls plötsligt med pinniga tonårstjejer i stora fnittrande gäng och det är så störigt. Och folk glor på varandra i gymmet och stirrar på de som blir svettiga under gympapassen (jag trodde det var en del av poängen med träning!) och det är bara…jobbigt.

Men jag mår inte bra av att bara sitta och jäsa heller. Det rycker i hela kroppen av överskottsenergi. Och det är kallt och regnigt ute så lite inomhusträning vore inte fel.

Sitter och läser om ge olika gruppträningspassen på Friskis och det låter så roligt och jag vill verkligen att det ska vara trevligt och jag vill gå dit men…jag vågar inte riktigt.  😦

Så, hjälp mig lite här! Peppa mig så jag vågar skaffa ett träningskort!

Kattknas.

Happ. Noterar nu en oväntad efterverkan av grannkattens ovälkomna besök.

Smala Katten har aldrig varit den mest mentalt stabila av katter, men nu har det brunnit fullständigt för honom. Både igår kväll och nu medan jag skriver det här har han suttit i fönstret och morrat som ett lodjur åt absolut ingenting. Han går även runt och fnyser upprört (kattversionen av att hyperventilera, typ) och stirrar på balkongdörren där kattungen kom in i förrgår. Jag försöker lugna honom, men han har bestämt sig för att det är fullt av dödsläskiga främmande katter där ute och de kan ta sig in i lägenheten hur lätt som helst. Och om både jag och hans husse och Feta Katten ligger och sover så måste ju han vakta dörren så de inte bryter sig in. Typ.

Så istället för att väckas av hysterisk dörrklocka mitt i natten så väcks vi nu av en hysteriskt morrande och ylande katt som tror att vi blir attackerade av fler livsfarliga, marmeladfärgade kattungar som vill döda oss i sömnen. Hurra.