Små kattframsteg.

Vi kör med framsteg i babysteps här: kissen kan nu hoppa upp på sin favvo-sovhylla helt utan hjälp och han är toknöjd över detta. Spinner högt varje gång man kikar in på honom. Igår fick han nöja sig med att sova på soffan och det var ju inte alls lika mysigt. (Jag tvingades också sova på soffan igår, för att hålla koll på honom. Kan därför intyga att det inte alls var mysigt. Sov sammanlagt kanske tre timmar. Urk.)

Mindre bra är att hans bror fortfarande är rädd för honom och för tillfället ligger och sover under två täcken för att vara så osynlig som möjligt….men förr eller senare så går ju det också över. Vi väntar ut honom, fegisen. (Badade dessutom fettot idag för att han inte ska lukta läskigt sjukhus längre.)

Och nu är det sovdags även för mig! Hoppas på mer än tre timmar inatt.

Kisse hemma.

Kissekorven fick komma hem igår! Han blev totalt ohämmat lycklig när jag kom och hämtade honom och tillbringade sedan första timmen hemma med att stryka sig mot allt i hans väg, äta sin egen snälla mat och använda sin egen snälla kattlåda. (Han hade tydligen inte ätit något alls under dygnet han varit inlagd, utan bara legat och stirrat skrämt omkring sig. Och djurklinikens kattlåda var ju naturligtvis superläskig.)

Nu haltar han omkring här helt stel och mörbultad, har ett sår som behöver övervakas, ska käka smärtstillande i en vecka och är sur för att han inte får gå ut. Och hans brorsa är livrädd för honom och tror att han är ett jätteläskigt monster eftersom han luktar djursjukhus och var borta en natt. Så nu börjar projekt ”få katterna att kunna vistas i samma rum igen”. Suck.

Och vi ska försöka näta in balkongen under den närmaste veckan. Nästa gång kanske han inte har samma tur, så nu får han bli innekatt (balkongkatt).

Kattakut.

Feta katten blev troligen påkörd av en bil imorse.

Han kom in helt oljig och smutsig, hade uppenbarligen ont i ena bakbenet och morrade om man strök honom över ryggen. Vi tänkte först avvakta med veterinär eftersom han verkade må rätt hyfsat, men plötsligt började han andas ansträngt och darra i hela kroppen. Panik! Dags för ännu en taxiresa tillsammans med en panikslagen, skrikande katt i en kattbur.

Under taxiresan började kissen blöda näsblod (nosblod?) och jag trodde han skulle dö i taxin. Sa inget högt eftersom taxichauffören redan insett stundens allvar och körde sjukt snabbt och sammanbitet. När vi kom fram hade blodet slutat rinna.

Veterinären klämde igenom katten, konstaterade att han hade ont i båda benen på högersidan och lät honom vingla omkring lite på golvet för att se att han kunde stödja på dem. Kollade igenom hans klor och såg att de var helt sönderflisade och att en hade gått av och var en blodig stump. Förmodligen hade han tagit emot sig med klorna ute. Katten pep och var rädd. Han andades snabbt och ansträngt så de ville ha kvar honom över natten i katt-kuvös med syrgas för säkerhets skull, om han fått någon skada på lungorna. Kanske har han även fått en spricka i ryggen eller bäckenet, de ska röntga imorgon.

Katten och jag blev ensamma ett tag där mitt i allting och han rullade ihop sig under sin handduk som han fått med sig hemifrån. Kliade honom under hakan och han gostrampade lite på min hand med sina spruckna klor.

Sen tog de en massa blodprover och satte en infart för dropp. Katten pep och var rädd. Sen fick han först ett otympligt halsband med mina kontaktuppgifter och sen en plasttratt så han inte tuggar på droppslangen. Där någonstans gav han upp hela situationen och la sig på sidan och stirrade tomt framför sig. En sköterska lyfte honom så försiktigt hon kunde men han hade ont nästan överallt så han pep ändå. Sen bar de iväg honom.

Han har ont i hela kroppen, är livrädd för främlingar och fattar inte vad som händer eller varför han inte får vara hemma i sin välbekanta korg. Det är väldigt jobbigt att veta att han inte förstår.

Förhoppningsvis får han komma hem imorgon, om han inte fått inre skador och behöver opereras. De ringer om det händer något allvarligt, så jag bär med mig telefonen överallt.