Halkkörningen.

Happ, så var halkkörningen avklarad. Gick smärtfritt, trots att vi både fick sitta i en bil som vändes upp och ner och testa hur det känns att krocka i en låtsasbil.

När det var dags att köra så blev jag toknervös eftersom vi skulle köra Audi – min nemesis. Men det gick bra, efter ett och annat motorstopp (att hoppa in i en pigg Audi A3 när man är van att köra en seg och foglig Volvo krävde lite anpassning) men när man vant sig så var det bara kul. Mosade dock ett antal av de små låtsasbarnen(plastpinnar) som vi skulle väja för och instruktören  hojtade glatt att jag ”mejade ner dem som en domedagsmaskin!” men det var ju meningen att man skulle misslyckas med väjningen, så…

När det var dags att åka hem så var rätt många sugna på att skaffa en egen Audi – även jag!

Nästan…men ändå inte.

Idag fick jag tips om en eventuellt ledig tjänst (som dessutom var relevant för min utbildning!) samt ett telefonnummer att ringa. Jag ringde genast…och fick veta att jag hade fått jobbet om jag hade ringt för ett par dagar sen men att tjänsten nu tyvärr var tillsatt. Suck.

Men det hjälpte iallafall lite mot min känsla av ”Buhu, ingen vill anställa mig och jag kommer få städa hotell tills jag dör!”. Tyvärr hjälpte det inte min ekonomi ett enda dugg.

Sen hostade jag upp pengar till en körlektion och fick veta att det enda fel jag gör är att jag ”planerar för dåligt” eftersom jag körde typ en km i onödan innan jag hittade en plats att vända på och såna grejer. Men det känns rätt så obetydligt. Dags för uppkörning snart kanske?

Tisdagsdepp.

Deppigt inlägg, coming up! Ni är härmed varnade.

I ren desperation över min finansiella situation sliter jag nu på ett själadödande städjobb de dagar jag inte behöver plugga/redovisa/whatever. Har fått hintar om att det finns jobb för mig där resten av sommaren också om jag vill. Hurr. Men eftersom ingen från någon av de andra, lite lite mer krävande och seriösa jobba jag har sökt har hört av sig så…vem vet? Jag kanske kommer tillbringa resten av mitt arbetsföra liv med att skrubba bort andra människors kroppsutsöndringar från porslin. Tjoho!

Eller, förresten, en av dem har hört av sig: en kille från ett litet halvskumt bemanningsföretag som har ringt min mobil två gånger de senaste dagarna och sen, när jag väl ringde upp honom inleder med att säga ”Ja, du har ju sökt en tjänst hos oss, ja…. *leta bland papper i tusen år för att hitta rätt ansökan*…nu ska vi se här… ja, den tjänsten har vi hittat alla vi söker till, så den är stängd nu. Meneee…hur ser din situation ut framöver, är du heltidsarbetssökande?” för att sedan, istället för att säga något om att de sparar mitt CV eller har någon annan liknande tjänst på gång, försökte kränga deras karriärcoachningstjänst till mig. Sen blev han sur när jag vänligt men bestämt avböjde. Dessutom kallade han mig för fel namn två gånger.

Freak. Jag har aldrig varit så ointresserad av något i hela mitt liv som jag är av den klantens karriärcoachning.

Men å andra sidan…om inte ens den killen tror att jag är kapabel att klara något mer än städning…vem kommer då vilja anställa mig? Uh.

And on that depressing note, I’m off to bed!

Ännu en fantastisk sommardag…

…och jag stter inomhus och försöker begripa mig på en hemtenta medan en man går och väsnas med en lövblås precis utanför den öppna balkongdörren. Inte optimalt.

Åh, vad jag längtar tills jag är klar med alla tråkiga uppgifter jag har kvar innan examen. Arrrgh. Jag önskar att jag kunde snabbspola tiden en månad framåt och bara vara av med skiten. Men så ska jag ju lyckas ta körkort också och det lär ju dröja ännu längre…säg snabbspola två månader då. Sen ska jag bara ligga i gräset och käka mjukglass och vifta med tårna.

Nej, visstfan, om två månader måste jag ju vara smärt och smal för att få plats i klänningen jag ska ha när jag knyter äktenskapets band. Stryk mjukglassen.

Såhär ser den ut, förresten. Förhoppningsvis sitter den så här bra på mig inom överskådlig framtid:

Sol! Värme! Cykel!

Det är sommar! Häggen blommar och humlorna surrar! Katterna är skogstokiga och vill aldrig komma in och jag vill bara ha ett gammalt hederligt sommarlov utan alla vuxenlivets tråkiga måsten.

För att göra det bästa av situationen bestämde jag mig för att roa mig med att rusta upp den gamla cykeln som jag fick gratis för snart två år sedan och har haft stående utanför porten sedan dess…

Den var inte så fräsch när jag fick den och de här två vintrarna har ju inte direkt gjort saken bättre, men efter en ordentlig genomgång med såpvatten, svinto, mjuka trasor, polermedel och lite svordomar så går den nu nästan att skilja från de där övergivna, sönderrostade cyklarna man kan hitta i buskar lite varstans. Men den är underbar och jag är smått kär i den.

Den är en gammal damcykel från tiden då sadlarna stoppades med tagel och kjolskydd var ett måste. Den har inga växlar, knappt bromsar och sadeln var ett sprucket fasans spindelbo, så den slängde jag åt skogen. Jag skulle gissa på att den är från 1930-1940 nånstans och den har sådan schysst fjädring att det är som att cykla omkring på en soffa. En smal och vinglig soffa, men ändå!

Och. Det bästa av allt. Den har en kylarprydnad! (eller, stänkskärmsprydnad kanske det heter) Jag menar, visst, den gnisslar och pustar när man cyklar runt på den, men sån här stil går inte att köpas för pengar: