Framsteg! Och fudge!

Sådärja, ett antal timmar tonårsbabbel transkriberat och någon sorts ordning i kaos börjar uppenbara sig. Ska ha möte med min handledare om ett par dagar och diskutera analysmetoder och sånt, och hon var väldigt positiv till det jag har presterat hittills, så det känns rätt hyfsat.

Lagom till Lucia ska jag ha ett preliminärt manus klart…det känns inte lika hyfsat.

I fredags tog jag och en vän tag i det årliga julbaket och fixade med gemensamma ansträngningar oheligt många lussekatter och pepparkakor. (Hurra!) Jag drabbades av hybris och svängde även ihop en omgång Rocky road-fudge. Har aldrig testat det tidigare eftersom jag hade fått för mig att det var äckligt (har aldrig gillat marshmallows), men alltså… Så. Sjukt. Gott. (Måste nu raskt skänka bort den för att inte bli en julgris. Gah!)

Det verkar dessutom som att det kan bli snö här lagom till vi är tillbaka från semestern. Det börjar arta sig!

Framsteg! Eller nåt.

Okej. Lite bättre nu, vågar jag nog säga.

Senaste veckan har jag släppt allt som inte var livsnödvändigt och sänkt tempot rent allmänt. Undvikit saker som kändes jobbiga och inte var superviktiga (känns sjukt fel att bara strunta i att göra saker, men…). Har börjat tända ljus när jag äter frukost och gjort små trevliga saker bara för att. Det har resulterat i att deppigheten verkar ha gett med sig. Hurra! Tröttheten är dock fortfarande kvar, men jag blir inte omotiverat ledsen längre. Så, alltid nåt.

De senaste dagarna har jag genomfört min fältstudie som examensarbetet ska baseras på och nu har jag fyra timmar ljudinspelningar som jag ska transkribera. Förhoppningsvis kommer det resultera i något användbart till min analys och inte bara bestå av fjortonåringar som pratar om vad de ska göra i helgen.

Nästa vecka åker vi på semester i en vecka. Wohoo! Har jag förberett något för det? Nej. Äger jag ens en vettig resväska? Nej. Menee…det blir nog bra det här.

Höstdepp. But why?!

Ett inlägg varje halvår…sådär halvbra uppdateringsnivå här.

Happ…november. Jag har sedan typ två veckor tillbaka varit ruggigt höstdeppig och allt känns ganska tungt just nu. Har börjat träna i ett försök att boosta endorfinerna lite, men inte märkt någon effekt än så länge. Får i mig vitaminer och alla näringsämnen (har till och med börjat äta en del kött igen så järnbrist borde inte vara ett problem) och lyssnar på glad musik och får frisk luft varje dag etc. etc.

Samtidigt som jag ju rent rationellt vet att jag inte har någon anledning att deppa så kommer det dagar då hela kroppen bara…inte orkar. Idag är en sån dag, så jag gjorde en del absolut nödvändiga ärenden på stan och på universitetet innan jag drabbades av Den Stora Tröttheten och blev sittande under ett täcke i soffan. Borde egentligen arbeta med min uppsats en stund men den energin finns absolut inte just nu. Sjukt irriterande.

Jag räknar med att det släpper inom en vecka, annars måste jag nog besöka en läkare och kolla upp så att det inte är något fysiskt fel. (Jag menar, det är redan mitten av november och jag har inte ens velat tjuvlyssna på julmusik eller börjat planera något alls inför julen – då är det något fel!)

 

Klar med praktiken! Men hur säljer man en glasbit?

Praktiken avslutad! Fick ett lysande skriftligt omdöme av min handledare och bjöd alla i personalen på kanelbullar. Så, nu är det bara en del (en hel termin) plugg kvar innan examen. Yay!

Imorgon ska jag besöka Bukowskis. Och vadan detta? Jo, jag äger en mystisk glasbit som jag inte vågar slänga förrän jag fått bekräftat att det faktiskt är en glasbit och inte en ädelsten av något slag. Och Bukowskis värderar saker gratis, även ädelstenar. Så jag ska alltså till Bukowskis och där utstå förnedringen när en man i prydlig kostym talar om för mig att jag försöker få en glasbit värderad. Mitt bland alla Östermalmsdamer som släpat dit arvegods som funnits i familjen sen Karl XII var kung.

Men då kommer jag iallafall kunna slänga eländet sen.

Nästan klar.

Sista praktikdagen i övermorgon! Woo!

Imorgon ska jag försöka köpa en lämplig present till min handledare. Dessutom tänkte jag baka något att ställa fram i lärarrummet till alla de andra snälla lärarna på skolan (velar mellan chokladkolarutor eller kanelbullar. Decisions, decisions!).

Det börjar dessutom bli sommar på riktigt nu. Fattar knappt att terminen snart är slut – tiden bara rinner iväg!

En ynka vecka kvar!

Nästa vecka är min sista praktikvecka – och det är dessutom en kort arbetsvecka, så jag har bara tre dagar kvar på min allra sista praktik. Känns heeelt galet. Dessutom är det lite deppigt då jag har trivts så sjukt bra där. Kommer sakna alla fina elever och lärare. 😦

Hade jag varit färdigutbildad nu i sommar hade jag haft riktigt bra chanser att bli anställd där, dessutom, eftersom de behöver lärare i mina ämnen nu till hösten. Dålig tajming från min sida. (Men man kan ju inte få allt.) Kommer iallafall få med mig ett ruskigt bra skriftligt omdöme och har min handledare som en (extremt entusiastisk) referens i det framtida jobbsökandet. Känns rätt bra. 🙂

Livet är överlag rätt skönt just nu.

 

Yay!

Praktiken går riktigt, riktigt bra! Har nu haft flera lektioner med olika årskurser och olika ämnesavsnitt. Desutom har jag fått besök av en av mina universitetslärare som satt med på en lektion och gav mig feedback efteråt. Han var supernöjd och min handledare också. Känns som att jag kanske kan börja slappna av liiite nu. (Va? Näää, jag har inte höga krav på mig själv, absolut inte…) 🙂

 

 

Och så blev det vår. Bara sådär.

Happ, här händer det inte mycket. Kanske borde väcka bloggen igen.

Jag har klarat av ännu en av sakerna jag har nojat över sen vi köpte bilen: bytt till sommardäck! Tjoho! Visserligen gjorde jag det inte själv, utan lämnade in den på en verkstad, men ändå! Har haft 15:e april i bakhuvudet ända sen nyår och gått runt och bara ”Får inte glömma att byta däck, får inte glömma att byta däck.” Av någon anledning så föreställde jag mig det som ett ohanterligt och enormt komplicerat projekt. Oklart varför.

Men nu är det överstökat och bilen har splitternya fräscha sommardäck. Jag kan därmed ägna mig åt nästa vårprojekt: tvätta bilen och ta bort den imponerande mängd rost som frodas på den. Pust.

Varning för lite gnäll här nedanför!

För övrigt så…

• sliter jag mitt hår över två uppsatser som är så långt ifrån färdigställda att det är skrattretande. Båda bör vara klara innan påskhelgen.
• fick jag för några veckor sedan veta att lärarutbildningen jag skulle söka har ställts in. (De slussade in oss på en annan version av utbildningen två dagar innan ansökningstidens slut, men fram tills dess var det total ovisshet och min stressnivå nådde oanade höjder.)
• försöker jag få maken att inte jobba ihjäl sig och katterna att hålla sig friska och glada.
• försöker jag gå ner lite av det deprimerande vinterfläsket jag lagt på mig.
• känns livet just nu ganska stressigt och småtungt, trots att det är vår och soligt ute. Men det ger sig. Och snart är det sommar.

Vitsipporna har äntligen slagit ut, vilket helt enkelt gör naturen lite lite bättre.

Sista julstöket.

Tjoho, julafton om två dagar! Och det enda jag har kvar att fixa innan dess är en uppsats om södra Greklands geologi. Eh. Men den blir säkert bra. Tror jag. Kanske. Förhoppningsvis.

 

Hur är det med ischoklad förresten? Gillar någon egentligen det eller är det bara ett enda äckligt, flottigt elände?

 

 

Överlevnadsstrategier.

Så, nu har CSN tagit sitt förnuft till fånga. Försörjningen är därmed säkrad för resten av året. Allt som återstår för mig att göra är då att skriva delprov på 21 kapitel till och gå runt i någon sorts juldröms-dimma.

Och jaaaa, jag vet att jag tjatar om julen alldeles för tidigt. Men det är bara för att den här tiden just nu, slutet av oktober fram till mitten av november, är den absolut värsta jag vet. Det är kallt, lerigt, regnigt, mörkt och jobbigt och träden är nästan helt kala. Fasansfullt.

För att inte falla handlöst in i en höstdepression så fokuserar jag stenhårt på att det snart är frostigt och vitt ute och doftar jul inomhus. Om jag kan proppa skallen tillräckligt full med tankar på hyacinther, pepparkaksdoft och allmän jultrivsel så brukar oktober/november-misären kunna passera rätt så obemärkt.  När man har klarat sig ända fram till första advent så brukar det vara lugnt. December är en awesome månad och det krävs rätt mycket för att man ska bli deppig då.