Going green!

Jag var vegetarian under flera år innan jag slutade av någon oförklarlig anledning. Sedan dess har jag väntat på att den där avsmaken för kött ska komma tillbaka, men det har inte hänt. Förrän nu.

Jag hann inte ens få hem boken innan jag insåg att mina köttätardagar var över. Tittade igenom hela dokumentären ”Food inc.” igår och mådde fysiskt illa av att se nykläckta kycklingar som precis hunnit bli sådär lagom fluffiga trängas på ett transportband i en fabrik. Runt bandet stod uttråkade kvinnor med plasthandskar och plockade upp en kyckling i taget, pressade den mot en stämpeldyna ochhystade iväg den ner i en plåtränna.

Nu är jag ju säkert extra blödig när det gäller kycklingar eftersom vi har fött upp höns själva och haft som husdjur, men… att se ett nästan nyfött litet djur blinka förvirrat, blunda lite och svälja nervöst när den hölls upp och ner och pressades mot en stämpeldyna och sedan vifta förgäves med sina små vingar för att hålla balansen när den kastades iväg igen. Näe. Små djur ska man behandla med vänlighet och respekt.

”Food inc.” förespråkade dock inte att man ska sluta äta kött, de vände sig enbart mot storskaligheten i det hela. Därför visade de, som kontrast, bilder från en liten idyllisk gård där djuren gick runt och hade det supermysigt. Hönsen sprätte runt och kluckade glatt sådär som höns gör…för att sedan fångas in, stoppas ner med huvudet först i metalltrattar och få huvudet avskuret av den leende bonden samtidigt som han nöjt pratade om sin ekologiska odling. Och där var jag tvungen att stänga av en stund igen.

Och ja, jag vet att jag nu framstår som ett freak. Lite konstig, barnsligt naiv och alldeles osedvanligt blödig. Men jag pallar inte. Jag skulle aldrig själv kunna döda ett djur för att äta det, jag skulle hellre dela den lilla mat jag hade med djuret. Så varför ska jag då leva in denial och äta djur bara för att någon annan dödat dem?

Typiskt djur man bör vara snäll mot.

Om nom nom!

Har haft min mor på besök ett par dagar, vilket motiverat lite skojigare matlagning än vanligt. Detta gav mig chansen att laga något jag velat testa länge, nämligen: mjölkchokladpannacotta! Nom nom.

Det var sjukt mycket lättare än jag trodde men såg synnerligen avancerat ut och togs mycket väl emot av både mamma och maken. Ska nog testa en saffranspannacotta när vi är lite närmare jul.

Ni borde också testa! Använd gärna det eminenta receptet jag länkar till, men strunta i de apelsinkokta russinen och servera med lättsockrade hallon istället. Supergott!

En hel ananas blir väl både gott och vackert?

Det är så skönt med tydliga instruktioner. Sitter och letar recept på festlig efterrätt till makens dagen-före-födelsedagen-middag imorgon och snubblar över följande anvisningar i ett recept på frukttårta:

Du kan använda vilka frukter du vill, bara tårtan blir god och vacker att se på.

Jahaa! Jag får göra som jag vill bara det blir gott! Ja, men då vet jag. Vilken tur att det där receptet finns, annars skulle jag ju varit helt lost.