Framsteg! Eller nåt.

Okej. Lite bättre nu, vågar jag nog säga.

Senaste veckan har jag släppt allt som inte var livsnödvändigt och sänkt tempot rent allmänt. Undvikit saker som kändes jobbiga och inte var superviktiga (känns sjukt fel att bara strunta i att göra saker, men…). Har börjat tända ljus när jag äter frukost och gjort små trevliga saker bara för att. Det har resulterat i att deppigheten verkar ha gett med sig. Hurra! Tröttheten är dock fortfarande kvar, men jag blir inte omotiverat ledsen längre. Så, alltid nåt.

De senaste dagarna har jag genomfört min fältstudie som examensarbetet ska baseras på och nu har jag fyra timmar ljudinspelningar som jag ska transkribera. Förhoppningsvis kommer det resultera i något användbart till min analys och inte bara bestå av fjortonåringar som pratar om vad de ska göra i helgen.

Nästa vecka åker vi på semester i en vecka. Wohoo! Har jag förberett något för det? Nej. Äger jag ens en vettig resväska? Nej. Menee…det blir nog bra det här.